En dag i början av juni 1999
Tillbaka i Tirana efter en veckas ledighet i Sverige.
Först av allt tack för all omtanke, glädje och innerlighet som jag mötte när jag var hemma. Ni betyder mycket för mig och det är era tankar och förböner som bär mig genom det svåra och kaotiska arbetet här i Albanien.
I Tirana är det varmt, 35 grader, och svetten rinner ned för rygg och panna. Det blir varmare och varmare. Jag hade en bra nedresa. Men så fort jag kom till Albanien så började kontrasterna och jag blev åter påmind om vilket fattigt land jag befinner mig i och vilket kaos vi jobbar i. Jag har sagt det förut och det kan sägas igen, att jag känner mig verkligen som en idiot som ger mig in i detta. Men en sak är i alla fall säker, det går inte att misslyckas.
Nu när ni vet att jag är helgalen, så kan jag lika gärna komma med nästa bekännelse. Jag är förälskad! Ja, det är sant! Jag är förälskad i Albanien! Det är ju så med kärlek att det går inte att förklara. Men jag är förälskad i det vackra, slitna och kaotiska land och skönheten sitter främst i dess människor. Mycket illa sägs om Albanien, korruption, laglöshet och oreda. Men vilka människor. Generösa, villiga och kämpande mitt i alla svårigheter.
Hans är också tillbaka efter sin ledighet. Vi sitter just nu och hör BBC:s kvällsnyheter, samtidigt som vi hör bomplanen lyfta. Vi hör på nyheterna att Jugoslavien är villiga till ett fredsavtal. Kan detta vara sant?! Vi får hoppas, men ändå måste jag instämma i Carl Bildts ord "det är lätt att föra krig - svårare att bygga fred". Jag hoppas på fred och det vore ju fantastiskt att få vara med att följa kosovoalbanerna hem.
No comments:
Post a Comment