VÄRLDENS KVINNOR I FOKUS

Kvinnor som får hjälp att se sitt eget värde kan få ett helt samhälle att lyfta. Julkampanjen för Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete 2010/2011 sätter sökarljuset på utsatta kvinnor.

GE EN GÅVA FÖR EN RÄTTVIS VÄRLD

I mitt arbete för ACT Alliance i södra Kirgizistan har jag varit sänd av Svenska kyrkans internationella arbete. Svenska kyrkan arbetar i hela världen med visionen av en värld där alla lever i frihet med tillgång till mat, vatten, sjukvård och utbildning.

Du kan bli en del av lösningen, gå gärna in här på Svenska kyrkans hemsida, och bestäm på vilket sätt du vill ge en gåva för en rättvis värld. Tack för att du följt mig och mitt arbete här på bloggen.

INTERNATIONELLA UNGDOMSKLUBBEN I OSH

Fem ungdomar har gärna velat träffat mig på minsta möjliga lediga tid, så igår beslutade vi att bilda Internationella ungdomsklubben i Osh. Fyra syften har klubben:

- uppmuntra ungdomar att lära sig språk

- uppmuntra ungdomar att prata främmande språk med varandra

- uppmuntra ungdomar att läsa internationell litteratur

- uppmuntra ungdomar att träffas och prata om världen.

En medlem saknas på bilden, han blev fotograf vid fototillfället.

HUMANITÄRT BISTÅND OCH UTVECKLING

Akutfasen i den humanitära biståndsinsatsen här i södra Kirgizistan börjar gå mot sitt slut. Inom ACT Alliance hade vi idag ett möte med våra lokala samarbetsorganisationer och vi kände oss nöjda.

Mer än 4 500 familjer, ca 33 750 barn, kvinnor och män i alla åldrar har nåtts av vårt humanitära bistånd. De som var tvungna att fly sina tillfälliga boenden fick skydd och tillfälligt boende i tält eller hos vänner. De överlevande fick mat, rent vatten och tillgång till goda hygienförhållanden. Husgeråd har delats ut och man har fått hjälp med att kunna flytta hem igen för att renovera och reparera sina trasiga hus inför vintern. Vinterkläder, filtar och hygienartiklar har delats ut, särskilda paket till spädbarn.

Även om den mesta akuten tiden är över så fortsätter biståndet i viss omfattning. Ett utvecklingsarbete har påbörjats för att människor ska kunna komma tillbaka till sysselsättning. Bland annat kommer 1 500 familjer få hjälp med utsäde och gödningsmedel för att kunna komma igång med jordbruk, femhundra familjer kommer att få hjälp med att komma igång och föda upp kycklingar. Ytterligare femhundra familjer får hjälp med att utveckla växthusodling.

Våra lokala samarbetspartners är igång med en mängd psykosociala aktiviteter. Fritidssysselsättning för barn och ungdomar. Stöd till kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld, särskilt stöd till funktionshindrade och möten där män får tillfälle att prata ut sina känslor och tankar. Vissa möten har också varit lite av försoningskaraktär med både kirgizer och uzbeker.

En kvinna jag mötte idag var glad och sa: - "ja, vi har inte det bra, men det känns som livet i alla fall börjar återvända till något av det normala".

This is Community-based Psychosocial Support

A community provides a physical environment and foundation for safety, living, work, education and health-service. But it also furnishes a social and psychological foundation for individuals and families. This function of the community becomes obvious in emergency situations.

Psychosocial support adds mental and social dimensions to the traditional concept of humanitarian aid. Our understanding of psychosocial support is built on the knowledge and awareness of the need to provide psychological and social support to people involved in disaster situations. To meet the needs of people during traumatic experiences, it is essential to create venues where people can meet and share experiences and spiritual life.

Psychosocial support is community based. It is not individual psychotherapy. This work is facilitated through the efforts of the affected population and by working with existing programs whenever possible. It is about helping communities to regain their connections, their voice, their wisdom and resources so that they can decide about their future. Through psychosocial support, communities determine their common goals so that they can care for their own people.

FRIMODIGA TONÅRINGAR

Idag ledde jag en utbildning i psykosocial krishantering för frivilliga och anställda som arbetar vid olika kvinnojourer i Osh, södra Kirgizistan. Med på utbildningen var också barnledare och stödpersoner till funktionshindrade. Det var en kul utbildning med mycket aktivitet.

En ung tjej, Feruza, var oerhört aktiv och engagerad och när hon presenterade sig och tolken sa att Feruza var 17 år trodde jag det var en felöversättning. Jag trodde hon menade 27. Men hon var 17. Klipsk som bara den, vetgirig och pratade en utmärkt engelska och hon var engagerad i att stötta jämnåriga flickor i sin skola.

Efter utbildningen kom Feruza fram och frågade om hon fick hämta sin bästa kompis så att hon också fick träffa mig. Och visst fick hon det och en kvart senare kom hon tillbaka med sin vän, Aipery. En fin tjej jämnårig med Feruza, också klipsk och smart och hon kunde också prata engelska. Tjejerna föreslog en promenad i stan och genom en fin park i höstens färger. Vi hade mycket att prata om under samtalet. Bland annat sa Feruza att snart måste hon gifta mig. Jasså, sa jag, med någon fin kille? Jag vet inte, sa hon. Mina föräldrar letar efter någon som passar mig och plötsligt såg hon inte så glad ut, och jag kunde se att det kom en tår i ögat.

Äktenskap arrangeras här av föräldrarna och i de flesta fall har makarna inte mötts innan bröllopet. Det är inte helt ovanligt att flickor kidnappas till bröllopen. En tradition så långt, så långt ifrån vår egen.

Den andra tjejen var nygift och jag sa: - va kul och du måste ha träffat en fin man. Blygt svarade hon att det visste hon inte, de kände ju inte varandra ännu, det hade bara varit gifta i en månad.

Jag berättade för tjejerna om vår kultur där människor själva väljer partner och då sa Feruza: - det skulle inte passa mig, mina föräldrar väljer nog en som passar mig.

Feruza bjöd hem oss och jag blev mottagen som en prins av mamman och systrarna i familjen. Först bjöds vi på en kopp te vid ett utebord i inneträdgården och sen var vi välkommna in i huset. Vi kom in i ett rum med underbara uzbekiska röda mattor på golven och med sittkuddar i guldbrodyr. Vi blev bjudna på nybakade piroger med färsk pumpa i och så nybryggt te. Underbart gott.

Så satt vi där Feruza, Aperia och jag och pratade om livet. Den ena tjejen uzbek och den andra kirgiz och så konstaterade de att det var så självklart att det skulle hålla ihop, bättre kompis var svårt att hitta.

TRAINING FOR COMMUNITY LEADERS

On Wednesday, together with Erkingul, I performed a training in community-based psychosocial support for ACT Alliance local partners. The focus group for the training was community leaders, selected by partner staff managements. In the training there were 18 participants (15 women and 3 men). The participants have professional backgrounds within the fields of education, health, psychology and technique. All are involved in community work for ACT Alliance partners in Southern Kyrgyzstan.

Before the training there had been worries among local partners if it was able to have training for both Uzbeks and Kyrgyz at the same time. Would it be secure enough? Erkingul and I was well prepared and starting in a slow mode presenting the aims of the training and also the basics that it was for everyone, regardless of ethnicity, religion or background. It was also emphasized that everyone should be safe in the training having opportunities to express own opinions, feelings and thoughts. The workshop was interactive and there were many good discussions and group work. I think the best feed back of the training was when the participants asked for a group photography.

Det börjar bli kallt

Det börjar bli kallt I södra Kirgizistan, särskilt nätterna är ruskigt kalla. Fortfarande är det många av de människor som drevs på flykt under oroligheterna i juni, som inte har kunnat återvända hem. Idag besökte Erkingul (tolk/assistent) och jag 400 människor som bor tillfälligt på en campingplats. De är familjer, små barn, kvinnor och män och det var inget uppmuntrande möte. De här människorna har blivit helt glömda och övergivna av olika hjälporganisationer. Många är traumatiserade vilket gör att man tappat initiativförmågan. Erkinguls och min uppgift blev nu att vi ske se hur människorna kan få stöd för att utveckla sin situation.

I samtalet med människorna hade de många idéer hur situationen kan utvecklas och bli bättre. Främst handlar det om att få värme, möjligheter till att laga varm mat och sysselsättning. Under de närmaste dagarna ska vi se till att olika biståndsorganisationer samordnar sina insatser till stöd och hjälp för de människor vi idag mötte.