FRIMODIGA TONÅRINGAR

Idag ledde jag en utbildning i psykosocial krishantering för frivilliga och anställda som arbetar vid olika kvinnojourer i Osh, södra Kirgizistan. Med på utbildningen var också barnledare och stödpersoner till funktionshindrade. Det var en kul utbildning med mycket aktivitet.

En ung tjej, Feruza, var oerhört aktiv och engagerad och när hon presenterade sig och tolken sa att Feruza var 17 år trodde jag det var en felöversättning. Jag trodde hon menade 27. Men hon var 17. Klipsk som bara den, vetgirig och pratade en utmärkt engelska och hon var engagerad i att stötta jämnåriga flickor i sin skola.

Efter utbildningen kom Feruza fram och frågade om hon fick hämta sin bästa kompis så att hon också fick träffa mig. Och visst fick hon det och en kvart senare kom hon tillbaka med sin vän, Aipery. En fin tjej jämnårig med Feruza, också klipsk och smart och hon kunde också prata engelska. Tjejerna föreslog en promenad i stan och genom en fin park i höstens färger. Vi hade mycket att prata om under samtalet. Bland annat sa Feruza att snart måste hon gifta mig. Jasså, sa jag, med någon fin kille? Jag vet inte, sa hon. Mina föräldrar letar efter någon som passar mig och plötsligt såg hon inte så glad ut, och jag kunde se att det kom en tår i ögat.

Äktenskap arrangeras här av föräldrarna och i de flesta fall har makarna inte mötts innan bröllopet. Det är inte helt ovanligt att flickor kidnappas till bröllopen. En tradition så långt, så långt ifrån vår egen.

Den andra tjejen var nygift och jag sa: - va kul och du måste ha träffat en fin man. Blygt svarade hon att det visste hon inte, de kände ju inte varandra ännu, det hade bara varit gifta i en månad.

Jag berättade för tjejerna om vår kultur där människor själva väljer partner och då sa Feruza: - det skulle inte passa mig, mina föräldrar väljer nog en som passar mig.

Feruza bjöd hem oss och jag blev mottagen som en prins av mamman och systrarna i familjen. Först bjöds vi på en kopp te vid ett utebord i inneträdgården och sen var vi välkommna in i huset. Vi kom in i ett rum med underbara uzbekiska röda mattor på golven och med sittkuddar i guldbrodyr. Vi blev bjudna på nybakade piroger med färsk pumpa i och så nybryggt te. Underbart gott.

Så satt vi där Feruza, Aperia och jag och pratade om livet. Den ena tjejen uzbek och den andra kirgiz och så konstaterade de att det var så självklart att det skulle hålla ihop, bättre kompis var svårt att hitta.