Vi har nu landat på huvudön Guadalcanal på Salomonöarna. Efter 30 flygtimmar var det skönt att sätta ned fötterna på landbacken. Vi blev mötta av vår lokale kontaktperson, Man Dat Young från Fijiöarna, som är ACT Internationals regionale representant i Stilla havet.
Stillahavsområdet utgör en tredjedel av jordens yta, så jag sa till Young "Du är en mäktig person". Vi är nu i huvudstaden Honaria till i morgon, söndag. Då far vi med små plan och små båtar till öarna längst väster ut, mot gränsen till Papa Nya Guinea. Det är det området där jordbävningen och tsunamin gjort värst skada. Vi kommer att koncentrera oss på att under fyra veckor utbilda ledare i kyrkor och samhälle i krishantering, särskilt i psykosocialt arbete.
Vi planerar och förbereder oss. Men vi har också tillfällen att lära känna öarna och människor. Nya intryck hela tiden och det känns som en helt annan värld än vår egen. Människorna verkar ha en stillsam närvaro i allt de gör. Ingen verkar ha bråttom. Det är tyst, lugnt och sansat och väldigt informellt.
Det är skönt att gå i shorts, tunn skjorta och sandaler i det heta och fuktiga tropiska klimatet.
Vi äter exotiskt frukt och fisk i all de former och vi bor på ett enkelt hotell där vi kryper ner under malariamyggnäten när vi lägger oss. Det är kul att se människorna en vanlig lördag, särskilt på den stora marknaden i Honarias centrum vid stranden. I stort sett alla bär på en liten väska runt halsen, som hänger på magen. Oftast är väskorna gjorda av tunna palmblad.
De flesta människorna är mycket mörka av afrikanskt ursprung. Men vi ser alla utseenden, också asiatiska och europeiska. Här handlar det om öar och laguner. Här frågar man varandra om vilken lagun man kommer i från. Det som ändå gör mest intryck, det är hur stort Stillahavsområdet är. Salomonöarna är på bredden som Europa är från väst till öst.
I morse stod vi tillsammans med Young och tittade ut mot grannöarna och då berättade Young att det skulle ta en halv dag att åka båt ut till dem.
No comments:
Post a Comment