Dagbok från Kosovo 1999

Under våren och sommaren 1999 var jag utsänd av Svenska kyrkan/Lutherhjälpen och kom att arbeta för ACT International (de internationella kyrkornas katastrofarbete). Syftet med arbetet var att ge humanitärt bistånd till kosovoalbanska flyktingar som tog sin tillflykt till Albanien. Jag arbetade med lägerledning, psykosocialt arbete och sjukvårdsamordning.

Det var förstås massor som hände och jag var med om många saker. Jag mötte många intressanta människor och under tiden jag var i Albanien skrev jag dagbok. Idag när Kosovo utropar sin självständighet kan det vara intressant att titta tillbaka i min dagbok.

Så här skrev jag i början av maj 1999. Läget kan kort och gott uttryckas med ett ord: KAOS. Det här kan man verkligen kalla en katastrof. Tillsammans med ett arbetslag är jag i full gång med att akut etablera bra, beboeliga flyktingläger som ska kunna fungera i ett år.

Det vi nu prioriterar är att flyktingarna får hyffsade läger att bo i. Och det handlar om 400 000 flyktingar. Utan försköning kan man beskriva arbetssituationen som ett helvete - det är ett krig som pågår och som drabbar hela Balkan.

Vi jobbar under väldigt tuffa förhållanden, i ett laglöst land med korrumperad statsmakt och inflyktelserika maffiagäng. Här gör man som man själv vill. Albanerna är själva drabbade av 50 års stenhård diktatur och av fattigdom. Men de är vänliga, generösa och gästvänliga.

Kosovoflyktingarna är svårt traumatiserade, trötta efter att ha varit på flykt i veckor. De saker de berättar får mig helt enkelt att kräkas.

Arbetsdagen börjar 7.30 på morgonen och går sen i ett till kl 18.00. Den enda avkopplingen är mat på en restaruant på kvällen. Den psykosociala omsorgen om mig själv blir då ett par glas vin. På dagen är det bara mineralvatten som gäller. Litervis. Klädseln är graningekängor, t-shirt och ärmlösa västar med många fickor där allt förvaras: dollar, papper, pennor, vattenflaskor och allt det som behövs för dagen.

Jag har det bra. Jag har valt det här. Jag jobbar i ett stort, fint arbetslag med engelsmän, danskar, norrmän, amerikaner och lokalanställda albaner. Fastän det är katastrof så är det totala katastrofarbetet som görs av alla organisationer under kontroll. Och här finns alla: Röda Korset, FN, Flying doctors of USA, Räddningsverket, polska brandmän, italienska alpräddare, tyska poliser och dessutom alla NATO-militärer.

Det är spännande och utmanande, och naturligtvis förändras jag. Mötet med krigets offer gör mig mycket, mycket ödmjuk.