ACT Alliance - one rhythm, one world

This inspirational music video was made to show some of the people ACT works with, the geographical spread of its work, and to show above all that we all have a part to play. It shows that by working together we can do something special.

På Gotland

Idag är jag i Visby för att hålla ett par föredrag om mina uppdrag i ACT Alliance för allmänhet och anställda inom Svenska kyrkan på Gotland. Jag kommer att berätta om möten med människor vid kriser och katastrofer runt om i världen och om arbetet med att stärka människors egen kraft och förmåga när det värsta inträffar. 

Veckans telefonsamtal

Nu har jag fått veckans bästa telefonsamtal. Från Rebecka Love i Liberia, som jag inte har hört något från på fem år. Så ringde hon mig och med sin glada stämma ville hon bara höra hur jag har det. Och så fick jag höra hur bra hon har det. 

Jag träffade  Rebecka Love 2004 i samband med att jag arbetade med humanitärt bistånd i det då krigsdrabbade Liberia. Jag skrev dagbok, som jag tillägnade Rebecka Love, och så här skrev jag i inledningen: "Som du vet var jag i ditt vackra land fem månader under 2004. Jag arbetade tillsamman med Alascal för ACT Alliance med samordning av de internationella kyrkornas katastrofinsatser i Liberia. Jag var sekonderad av Svenska kyrkan.

Det var ju en ren tillfällighet att du och jag skulle träffas. Men vi gjorde det tack vare att det fanns en ung man i ditt kvarter som engagerade sig för dig och tog kontakt med Alascal och mig. Alascal kom att engagera sig mycket för dig, som en riktig socialarbetare.

Du kan ditt lands historia och har särkskilt stor kunskap om vad ditt land har gått igenom under din levnadstid. Du har lärt mig så mycket och som jag ofta sa till dig så har jag fått ett femte barn i dig, en riktigt fin dotter att vara stolt över. Du vet att bland det bästa som har hänt under min tid i Liberia var när jag hämtade dig på morgnarna för att köra dig till din praktikplats på KFUM mitt inne i centrala Monrovia.  Det var roligt även om jag ibland var lite sur för att du var sen. Lika roligt var det att hämta dig på kvällarna. Och precis som jag brukar fråga mina andra barn frågade jag dig hur det haft det under dagarna. Du brukade också säga, precis som mina andra barn: ”Nu är du tjatig precis som en riktig pappa!” och så skrattade vi så gott tillsammans.

Under min tid i Liberia skrev jag dagbok. Jag skrev för att jag ville dela med mig av mina erfarenheter. Men jag skrev också för att jag vill att vi alla en dag ska veta vad som hände när Liberia äntligen gick mot fred efter 14 års inbördeskrig. Det är dessa dagboksanteckningar som nu har sammanställt i ett häfte.

Det är så lite jag förstår av vad som händer i ett krig, men jag är så glad över att du klarade dig helskinnad från kriget och därför vill jag tillägna denna dagbok till dig, finaste Rebecka Love, dig som jag är så stolt över.

Kommer du ihåg vad det stod målat på bakluckan på en taxi som du och jag såg en dag? Jo, det stod: ”Leave story, let story explain itself”."

Attacker mot biståndsarbetare i Kenya påverkar katastrofarbetet

De senaste dagarna har flera biståndsarbetare i Kenya attackerats. Tre har förts bort. Händelserna gör att Svenska kyrkans internationella arbete nu begränsar katastrofarbetet i flyktinglägren i Dadaab till det mest akuta. Läs mer här.

What's in names

I was given the name Tesfai when I was born in Ethiopia and coming to Sweden at the age of nine the Swedish authorities thought the name was to exotic so my parents had to give me a Swedish name, Göran. 


In family and among friends and colleagues I am always called Tesfai. The Swedes call me Göran Tesfai. A good friend of mine said “Göran Tesfai” is who you are, superswedish and superafrican. 


I have had 20 percent of my life in Africa, 75 percent in Sweden, four percent in USA and one percent in the Middle East. A grand mix with oriental flavouring. So in writings I am happy if you use Tesfai or Göran Tesfai. Göran alone reminds me of authorities implementing their bureaucratic rules on my mother and father. By the way Tesfai is Amharic and means “hope”.

Morning in Skellefteå, Northen Sweden

Early this morning I took a walk along the beautiful Skellefteå River in the crisp autumn morning. A few fishermen were out in their small boats in the peaceful stream. 


This is an area of peace, nice people and lots of fresh air. Far from the large congested areas in the world.  


I stayed at Stiftsgården Skellefteå, a place of world class for good lodging and excellent food of Northern Sweden.

Internationella ombud laddar upp i Luleå stift

Under helgen är jag i Skellefteå och deltar i årets upptaktsträff för internationella ombud i Luleå stift. Karin Lawenius från Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala berättar om årets kampanjer. 


Själv hade jag föredrag om arbetet i ACT Alliance. 


Vi har varit 90 stycken internationella ombud på Stiftsgården i Skellefteå, Sveriges finaste stiftsgård, med utan tvekan den bästa maten. Världsklass.

Grattis till Nobels fredspristagare 2011

Stort grattis till Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee and Tawakul Karman. Jag är stolt att fått lära känna Ellen och Leymahs land. Ett underbart land med ett härligt folk som under många år genomlevde ett fruktansvärt krig. Men ett folk som tog sig samman och skapade fred och försoning. 

Jag bodde granne med Ellen Johnson Sirleaf och kunde varje morgon se henne ge sig iväg till ett hårt valarbete för att bli demokratiskt vald som Afrikas första kvinna som president. Leymah Gbowee var en aktivist en den stabila fredsrörelse som växte fram ur gräsrötterna och jag är stolt att bland andra Svenska kyrkan och ACT Alliance stödde detta arbete. Jag var själv delaktig som samordnare för ACT-alliansens arbete i krigsslutet när vi förutom humanitärt bistånd också bistod med freds- och försoningsarbete. Så här skrev jag i min dagbok den 3 april 2004: 

"Igår medverkade jag i en utbildning för lärare. Utbildningen var anordnad av lärarnas fackförbund och en av de kyrkliga organisationerna i Monrovia. Det var helroligt. Särskilt när vi i ett grupparbete skulle prata om stressorer, saker som stressar oss. Först var det alldeles tyst i grupperna sedan kom deltagarna igång och det var ingen ände på samtalen. När vi kom till momenten om att hitta positiva lösningar var det ingen hejd på skratten och glädjen var stor när deltagarna upptäckte att det finns lösningar på saker och ting. Glädjen var också stor att upptäcka igenkännandena av problem som också fanns hos andra. Det som slog mig mest var att de inte har haft möjlighet att prata om det som är frustrerande och svårt. Nu när de kan göra det, så får människor också en möjlighet att lösa sina problem.

Under sena eftermiddagen hade jag ett möte med en kvinna, Miatta, som leder arbetet med rådgivning för våldtagna kvinnor. Miatta ville att jag skulle lyssna och hon ville dela med sig av sin egen stress och otillräcklighet. Miatta dukade fram nybakat bröd och glas med juice. Egentligen är Miatta jordbrukstekniker, men har under de senaste åren av krig blivit engagerad för att stödja våldtagna kvinnor. Hennes organisation CCC (Concerned Christian Community) arbetar uthålligt bland våldtagna flickor och kvinnor. Miatta kom att berätta om ett fall som gör att hon känner sig otillräcklig. 

Förra året mötte Miatta en kvinna som blivit grovt våldtagen. Rebellsoldater kom in i kvinnans bostadsområde, sköt hennes son till döds i tinningen med ett pistolskott. Soldaterna våldtog sedan henne på gatan och lämnade henne förnedrad, trasig och ensam. Den våldtagna kvinnan tog sin tillflykt ut i bushen. Miatta hittade henne där men kunde inte få någon kontakt med henne. Kvinnan som förlorat sin älskade son var helt apatisk. Jag frågade Miatta vad hon gjorde då? Jo, sa hon, jag la kvinnans huvud mot mitt bröst och där fick hon ligga länge. De började träffas mer regelbundet och när de träffades de första gångerna kunde Miatta och kvinnan inte prata, men Miatta la alltid kvinnas huvud mot sitt bröst.

Efter några månader när kvinnan låg med sitt huvud lutad mot Miattas barm började kvinnan gråta oupphörligt. De fortsatte att träffas regelbundet och kvinnan började alltid gråta när hon fick lägga sitt huvud mot Miattas mjuka hud. Så småningom kunde kvinnan börja prata och till sist också bearbeta det hon upplevt. Nu är kvinnan med i aktiviteter som ger kvinnor som inte kan läsa och skriva möjlighet till sysselsättning. 

I slutet av vårt samtal sträckte Miatta fram brödfatet och bjöd mig på det nybakade brödet och berättade att brödet var bakat av den kvinna som hon så länge engagerat sig för. När vi smakade på det goda brödet såg jag ett stort leende och en glimt i ögat hos Miatta".

Thanks Steve Jobs for all you shared

http://www.apple.com