Veckans telefonsamtal

Nu har jag fått veckans bästa telefonsamtal. Från Rebecka Love i Liberia, som jag inte har hört något från på fem år. Så ringde hon mig och med sin glada stämma ville hon bara höra hur jag har det. Och så fick jag höra hur bra hon har det. 

Jag träffade  Rebecka Love 2004 i samband med att jag arbetade med humanitärt bistånd i det då krigsdrabbade Liberia. Jag skrev dagbok, som jag tillägnade Rebecka Love, och så här skrev jag i inledningen: "Som du vet var jag i ditt vackra land fem månader under 2004. Jag arbetade tillsamman med Alascal för ACT Alliance med samordning av de internationella kyrkornas katastrofinsatser i Liberia. Jag var sekonderad av Svenska kyrkan.

Det var ju en ren tillfällighet att du och jag skulle träffas. Men vi gjorde det tack vare att det fanns en ung man i ditt kvarter som engagerade sig för dig och tog kontakt med Alascal och mig. Alascal kom att engagera sig mycket för dig, som en riktig socialarbetare.

Du kan ditt lands historia och har särkskilt stor kunskap om vad ditt land har gått igenom under din levnadstid. Du har lärt mig så mycket och som jag ofta sa till dig så har jag fått ett femte barn i dig, en riktigt fin dotter att vara stolt över. Du vet att bland det bästa som har hänt under min tid i Liberia var när jag hämtade dig på morgnarna för att köra dig till din praktikplats på KFUM mitt inne i centrala Monrovia.  Det var roligt även om jag ibland var lite sur för att du var sen. Lika roligt var det att hämta dig på kvällarna. Och precis som jag brukar fråga mina andra barn frågade jag dig hur det haft det under dagarna. Du brukade också säga, precis som mina andra barn: ”Nu är du tjatig precis som en riktig pappa!” och så skrattade vi så gott tillsammans.

Under min tid i Liberia skrev jag dagbok. Jag skrev för att jag ville dela med mig av mina erfarenheter. Men jag skrev också för att jag vill att vi alla en dag ska veta vad som hände när Liberia äntligen gick mot fred efter 14 års inbördeskrig. Det är dessa dagboksanteckningar som nu har sammanställt i ett häfte.

Det är så lite jag förstår av vad som händer i ett krig, men jag är så glad över att du klarade dig helskinnad från kriget och därför vill jag tillägna denna dagbok till dig, finaste Rebecka Love, dig som jag är så stolt över.

Kommer du ihåg vad det stod målat på bakluckan på en taxi som du och jag såg en dag? Jo, det stod: ”Leave story, let story explain itself”."