I morse när jag vaknade upp så hade jag en helt underbar utsikt utöver lagunen. Det stilla havet med öar av alla storlekar i horisonten. Kvinnorna som kommer, på väg till marknaden, i traditionella långa, smala kanoter gjorda av urholkade trädstammar. Men in i lagunen kommer också de längre båtarna med utombordsmotorer och de kallas också kanoter. När människor pratar med varandra om gångtider mellan öarna refererar man alltid till hur många hästkrafter utombordaren har och kan på det sättet beräkna tiden. Mest normalt verkar det vara med 40 hästkrafter.
Vi bor på ett enkelt hotell 25 meter från stranden. Allt ser ut precis som man tänker sig det ska se ut i Söderhavet. Människor är oerhört lugna, närvarande och det är tyst. Ingen som hetsar upp sig och allt går sin gilla gång.
Vi har det bra på allt sätt och vis. Här finns allt vi behöver; vatten i havet och i kranarna, all exotisk frukt, alla sorters fisk och så tysthet och renhet. Inget mer man behöver. Helt underbart att bara ta en kokosnöt, öppna den och dricka den svala kokosmjölken.
Även om de första intrycken gör att man tror man hamnat i paradiset så är det inte hela sanningen. Den 2 april drabbades det här området av tre jordbävningar som följdes av en tsunami som förstörde 13 byar i Western Province. Vågorna, som var mellan två och tio meter höga svepte in, ibland uppåt 500 meter upp på land. Tsunamin slog sönder affärer, hem, elförsörjning och kommunikationssystem. Regeringen räknar med att 12 000 människor på öarna i Western Province är drabbade, särskilt på öarna Gizo, Ranonga, Vella la Vella, Choiseul, Simbo, Shortlands, Munda och Kolombangra. Det är bekräftat att 52 människor omkom och att 916 hus blev förstörda.
I söndags drabbades öarna i det här året av ännu en jordbävning, lindrigare denna gång, 5 på richterskalan. Inga skador förutom några spruckna speglar, men tillträckligt för att göra människor oroliga. Själva kände vi inte av jordbävningen då vi den dagen befann oss på ön Guadalcanal där huvudstaden Honiara ligger.
Vi har fått en bra början på krisutbildningen som vi är här för att genomföra och alla tycker det är jättespännande. Flera på kursen är själva traumatiserade och vi tar ett steg i taget och hjälper människor vidare. Här har man under lång tid varit förskonade från katastrofer. Det har bland annat gjort att man inte hade någon krisberedskap. Med tsunamin har det också blivit komplicerat. Havet som är en vän visade med jordbävningen och jättevågen ett ansikte som man inte sett tidigare.
Mitt i vår utbildning pågår också en vardag. Och nu under dessa dagar har tre betydelsefulla män avlidit, den förre talmannen i parlamentet, en uppskattad före detta utbildningsminister och idag den biträdande premiärministern. Idag har vi deltagit i begravningen av den före detta utbildningsministern och imorgon förs stoftet av den förre talmannen runt på öarna och då avbryts utbildningen igen för att alla ska kunna visa respekt för den döde som kommer att ligga lit de parad ett dygn på ön.
Vi bor på ett enkelt hotell 25 meter från stranden. Allt ser ut precis som man tänker sig det ska se ut i Söderhavet. Människor är oerhört lugna, närvarande och det är tyst. Ingen som hetsar upp sig och allt går sin gilla gång.
Vi har det bra på allt sätt och vis. Här finns allt vi behöver; vatten i havet och i kranarna, all exotisk frukt, alla sorters fisk och så tysthet och renhet. Inget mer man behöver. Helt underbart att bara ta en kokosnöt, öppna den och dricka den svala kokosmjölken.
Även om de första intrycken gör att man tror man hamnat i paradiset så är det inte hela sanningen. Den 2 april drabbades det här området av tre jordbävningar som följdes av en tsunami som förstörde 13 byar i Western Province. Vågorna, som var mellan två och tio meter höga svepte in, ibland uppåt 500 meter upp på land. Tsunamin slog sönder affärer, hem, elförsörjning och kommunikationssystem. Regeringen räknar med att 12 000 människor på öarna i Western Province är drabbade, särskilt på öarna Gizo, Ranonga, Vella la Vella, Choiseul, Simbo, Shortlands, Munda och Kolombangra. Det är bekräftat att 52 människor omkom och att 916 hus blev förstörda.
I söndags drabbades öarna i det här året av ännu en jordbävning, lindrigare denna gång, 5 på richterskalan. Inga skador förutom några spruckna speglar, men tillträckligt för att göra människor oroliga. Själva kände vi inte av jordbävningen då vi den dagen befann oss på ön Guadalcanal där huvudstaden Honiara ligger.
Vi har fått en bra början på krisutbildningen som vi är här för att genomföra och alla tycker det är jättespännande. Flera på kursen är själva traumatiserade och vi tar ett steg i taget och hjälper människor vidare. Här har man under lång tid varit förskonade från katastrofer. Det har bland annat gjort att man inte hade någon krisberedskap. Med tsunamin har det också blivit komplicerat. Havet som är en vän visade med jordbävningen och jättevågen ett ansikte som man inte sett tidigare.
Mitt i vår utbildning pågår också en vardag. Och nu under dessa dagar har tre betydelsefulla män avlidit, den förre talmannen i parlamentet, en uppskattad före detta utbildningsminister och idag den biträdande premiärministern. Idag har vi deltagit i begravningen av den före detta utbildningsministern och imorgon förs stoftet av den förre talmannen runt på öarna och då avbryts utbildningen igen för att alla ska kunna visa respekt för den döde som kommer att ligga lit de parad ett dygn på ön.
No comments:
Post a Comment