Det här är en helt annan värld. Mycket svår att beskriva. För det första handlar den om vatten. Hela tiden refererar man till The Pacific eller the ”liquid continent”. För det andra är det jättestort. Bredden på Salomonöarna är som Europas. Western Province där vi är, är som Götaland och Svealand ihop och med hundratals öar och laguner.
Hyddan vi bor i är sofistikerad med el och vatten, kanoterna med små söta paddlar är för invånarna som vad cykeln är för oss. Alla båtar, allt ifrån den minsta trästockskanot till båtar med motorer upp till 100 hästar är kanoter. Maten är fisk, grönsaker och frukt. Ibland med kyckling. Sjögräs är bland den godaste grönsak jag ätit. Frukten är helt underbar, ananas, bananer i alla de former, röda grapefrukter, papaya, citroner och lime.
Befolkningen är lugn som Stilla havet och de är reserverade och tysta. Allt är mycket strukturerad och man lever i en slags storfamilj där den enskilda familjen och släkten är viktigast. Allt har sin tid och plats. Man är ordentlig och välorganiserad, man jobbar hårt och det är välordnat. Men rätt som det är släpper man loss. Vi har haft några sångkvällar och då sjöngs det högt och det skrattas och stojas. Man har ett hurrarop som skulle få en svensk lägenhet att se ut som hela havet stormar. Man är mycket omsorgsfull om barnen. Barnen finns alltid med och hjälper till med allt. För mig är det alltid fint att se de små flickorna och pojkarna komma paddlande i små, söta kanoter.
Majoriteten är kristen och människor lever i sin tro. De är glada, utåtriktade och omsorgsfulla, särskilt om oss gäster. De har totalkoll på oss och gör allt för att vi ska ha det bra. Det är lätt att samtal med människor, de är öppna och delar med sig av allt.
I utbildningen som vi genomför för 51 kvinnor och män finns alla slags människor. Flera är direkt drabbade av jordbävningen och tsunamin den 2 april. Några har fått fly sina förstörda hem och byar, upp på höjderna där de nu bor i tält. De är traumatiserade precis som alla andra på deras hemöar. En del är mycket rädda för att återvända till sina hem. En del av syftet i vår utbildning är att skapa resurser, kunskap och hjälp så att människor kan befrias från rädsla och ångest och att de snart ska kunna återvända hem.
En viktig del av den utbildning vi genomför är att utveckla medvetenhet och kunskap i krisberedskap, så att man här har möjlighet att möta framtida hot, olyckor och katastrofer. Salomonöarna har under mer än en generation sluppit katastrofer. Jordbävningen och tsunamin blev därför en så stor överraskning och chock för befolkningen när man nu drabbades.
Nu har vi genomfört halva utbildningen på två veckor och vi känner oss nöjda. Framför allt får alla deltagarna en möjlighet att normaliseras i en helande miljö.
Efter utbildningen far deltagarna tillbaka till sina öar och hembyar och då påbörjar de krishanteringen. Vi kommer under tio dagar att resa runt på öarna, i mindre båtar, och vara stöd och ge handledning åt kursdeltagarna och efter det flyger vi tillbaka till huvudstaden Honaria för att avsluta vårt uppdrag och förberedda oss för 27 timmars flygresa hem via, Vaunatu, Brisbane och Kuala Lumpur.
Man kan beskriva Salomonöarna som paradiset, ett skört paradis där allt finns. När människor här har levt i mer än en generation utan hot eller risker så blev jordbävningen och tsunamin en verklig katastrof som är svår att hantera.
Allt finns i paradiset, fisk, grönsaker, frukt, massor av hav, dricksvatten och blommor. Men det som finns mest av allt är gemenskapen i samhället mellan människorna.
Hyddan vi bor i är sofistikerad med el och vatten, kanoterna med små söta paddlar är för invånarna som vad cykeln är för oss. Alla båtar, allt ifrån den minsta trästockskanot till båtar med motorer upp till 100 hästar är kanoter. Maten är fisk, grönsaker och frukt. Ibland med kyckling. Sjögräs är bland den godaste grönsak jag ätit. Frukten är helt underbar, ananas, bananer i alla de former, röda grapefrukter, papaya, citroner och lime.
Befolkningen är lugn som Stilla havet och de är reserverade och tysta. Allt är mycket strukturerad och man lever i en slags storfamilj där den enskilda familjen och släkten är viktigast. Allt har sin tid och plats. Man är ordentlig och välorganiserad, man jobbar hårt och det är välordnat. Men rätt som det är släpper man loss. Vi har haft några sångkvällar och då sjöngs det högt och det skrattas och stojas. Man har ett hurrarop som skulle få en svensk lägenhet att se ut som hela havet stormar. Man är mycket omsorgsfull om barnen. Barnen finns alltid med och hjälper till med allt. För mig är det alltid fint att se de små flickorna och pojkarna komma paddlande i små, söta kanoter.
Majoriteten är kristen och människor lever i sin tro. De är glada, utåtriktade och omsorgsfulla, särskilt om oss gäster. De har totalkoll på oss och gör allt för att vi ska ha det bra. Det är lätt att samtal med människor, de är öppna och delar med sig av allt.
I utbildningen som vi genomför för 51 kvinnor och män finns alla slags människor. Flera är direkt drabbade av jordbävningen och tsunamin den 2 april. Några har fått fly sina förstörda hem och byar, upp på höjderna där de nu bor i tält. De är traumatiserade precis som alla andra på deras hemöar. En del är mycket rädda för att återvända till sina hem. En del av syftet i vår utbildning är att skapa resurser, kunskap och hjälp så att människor kan befrias från rädsla och ångest och att de snart ska kunna återvända hem.
En viktig del av den utbildning vi genomför är att utveckla medvetenhet och kunskap i krisberedskap, så att man här har möjlighet att möta framtida hot, olyckor och katastrofer. Salomonöarna har under mer än en generation sluppit katastrofer. Jordbävningen och tsunamin blev därför en så stor överraskning och chock för befolkningen när man nu drabbades.
Nu har vi genomfört halva utbildningen på två veckor och vi känner oss nöjda. Framför allt får alla deltagarna en möjlighet att normaliseras i en helande miljö.
Efter utbildningen far deltagarna tillbaka till sina öar och hembyar och då påbörjar de krishanteringen. Vi kommer under tio dagar att resa runt på öarna, i mindre båtar, och vara stöd och ge handledning åt kursdeltagarna och efter det flyger vi tillbaka till huvudstaden Honaria för att avsluta vårt uppdrag och förberedda oss för 27 timmars flygresa hem via, Vaunatu, Brisbane och Kuala Lumpur.
Man kan beskriva Salomonöarna som paradiset, ett skört paradis där allt finns. När människor här har levt i mer än en generation utan hot eller risker så blev jordbävningen och tsunamin en verklig katastrof som är svår att hantera.
Allt finns i paradiset, fisk, grönsaker, frukt, massor av hav, dricksvatten och blommor. Men det som finns mest av allt är gemenskapen i samhället mellan människorna.
No comments:
Post a Comment