The Sulayman Mountain

Today Sundanshu and I climbed The Sulayman Mountain in Osh (also known as Taht-I-Suleiman,Sulayman Rock or Sulayman Throne). The only World Heritage Site in the country of Kyrgyzstan.

Räddningsinsats

Vi åkte, chauffören, tolken och jag, på vägen mellan Jalalabad och Osh. En underbart vacker väg längs dalgången mellan bergen och bland annat genom ett bergpass. Plötsligt ser chauffören en merca köra av vägen och volta flera gånger rätt ut på en åker. Jag halvsover och han väcker mig och säger, vad ska vi göra nu. Det är bara att hjälpa till säger jag. Vi stannar och min första tanke är, nu larmar vi SOS 112 och så tänker jag på mina vänner i räddningstjänsten hemma. Men vaddå, det funkar ju inte här. Så det är bara att ta saken i egna händer. Chauffören och jag ser att två män kryper ur bilvraket, chockade och ivrigt blödande. Så det är bara att ta fram förbandsväskan i ryggsäcken, på med engångshandskarna och så lägga förband på flera ställen med otäcka skärsår.

När vi är färdiga så hjälper lokalt boende människor till och ger de drabbade stöd. Vi kunde konstatera att allt gick bra och att allt var bra efter omständigheterna trots den häftiga olyckan.

Trainings

Three trainings in community-based psychosocial support have been performed. Two through the UNICEF Cluster for 36 male community leaders in Osh and Jalalbad. One training have been performed for ACT Alliance local partner staff members, 2 men and 14 women. Participants were active and eager to learn more.

The trainings have been good but it is not easy. The awareness of psychosocial support is new and has yet do be discovered. Local partners and other NGO’s are very busy in a hectic work with reconstruction of houses and occupied by distribution of winter packages before winter. There are also many trainings going on within UN organisations and NGO’s, so there is not much space in time tables for new things. When it come to questions of humanitarian aid and support the general thinking is very materialistic (thanks to Karl Marx, one participant said) and the good humanitarian aid worker is seen as a person coming with many packages.

One difficult issue in planning and performing trainings is that time and situation is not always ready for having community leaders from different ethnic groups at the same spot. Tensions are still very high. Only time and working on humanitarian holistic basic needs can achieve better circumstances for meeting points

We continue, in dialogue, with partners to pinpoint training needs in community based psychosocial support and also how I can mentor and coach persons with key functions in the communities.

Though the psychosocial awareness is new staff members and volunteers are very eager to talk about this issue and prepared increasing knowledge and practice.

Kyrgyzstan: Healing wounds of conflict

Mahmuda is the family doctor in an Uzbek neighbourhood of Kyrgyzstan’s second largest city, Osh, which was badly damaged in the ethnic clashes in June.

When Mahmuda returned from holiday two weeks after the clashes, her main task was to change the bandages of the wounded who had received only first aid at a nearby oncology unit.

The cotton that couldn't be picked in June is now being picked

Första utbildningen i psykosocial krishantering

Idag har jag genomfört en första utbildning i psykosocial krishantering för manliga frivilliga ledare i samhället. De är idrottsledare, långtradarchaufförer, lärare, socialarbetare, lantbrukare, m.m. De är volontärer som hjälper till i drabbade kvarter. UNICEF ville ha utbildningen just för män och det var mycket intressant. Oj, oj, oj, vad saker var obearbetade. De hade massor av känslor och tankar som de bara ville vräka ur sig och massor av frågor och mycket villiga och intresserade att lära sig. Det var kul, men nu är jag trött. I morgon ska jag ha en liknande utbildning, då för en blandad grupp, kvinnor och män.

Under en paus skulle en medarbetare från UNICEF, Lachin från Azerbajdzjan, ge en kort allmän information och hon hann inte mer än börja förrän flera män sa: - varför är du inte hemma hos din man och städar och lagar mat? Lachin som är rutinerad och van, fann sig och svarade lugnt: - jag är en människa med utbildning, ett bra yrke och jag tycker det är roligt att arbeta och möta nya människor, och min man är mycket stolt över mig och det jag gör.

Winter packages

Just a short report that everything is alright. I'm planning several trainings for local partners and UNICEF and I got good feedback in the planning from Sarah, on of Church of Sweden psychosocial specialists. Today local partners are receiving winter packages into warehouses and preparing for distribution during the week.

Yesterday I had small problems with my stomach, the wrong bug at the wrong place. Today I'm fit again.

Interesting article

Interesting article on BBC News web

Planning for trainings

It’s full speed at work and lots need to be done. It’s fun and I’m enjoying being here. It’s very clear that an awareness of community-based psychosocial support was not in place in the first months of the humanitarian assistance. Now is the time and challenge to build capacity in the communities. We are increasing awareness and knowledge about community-based psychosocial support. The partners seem to be very happy about getting further support.

Together with local partners, Sudhanshu, Erkingul and I are now planning trainings during the next couple of weeks. Already next week we will start with a one day training for managers and persons in key functions with the partners. That will be a basic training in community-based psychosocial support and staff support. After the training the participants will then identify key persons in the communities where they work for another training and that will also be a one day basic training for community counsellors in community-based psychosocial support and staff support.

We are going to perform two trainings for UNICEF, since they have asked that such trainings for their cluster members are very much needed, especially to male community leaders. We have responded positively to conduct such trainings as a gesture of good will and cooperation.

We are also planning for a special training in basic community-based psychosocial support for staff and volunteers working at women centres, with children also inviting people working with disabled,

Two trainings in community-based psychosocial support and staff support will be for public officers; officials within the fields of health, education, social and welfare, finance, police, military and administration.

What makes work difficult is that the situation is tense and that there is a lack of crisis awareness and emergency preparedness. Many staff members and volunteers with partners organizations live with high levels of stress, frustration and exhaustion after several months of hard work of humanitarian emergency response. People also have difficult seeing into the future; they do not know how it looks like. Will it be peaceful or will new conflicts arise.

I enjoy working with Sudanshu and Erkingul. Sudhanshu is very experienced, skilled with lots of routine and Erkingul is very cooperative. But most important is that we have fun.

Kyrgyzstan: Quest for political and ethnic cohesion

In the small town of Aravan, 20km from Kyrgyzstan’s second city, Osh, political posters between lively streets and bazaars stand as legacy to Sunday’s elections that created the first parliamentary democracy in Central Asia. Read more here.

Spänt och komplext

Hela situationen är spänd och mycket komplex. Så sammansatt jag har svårt att förstå hur allt hänger ihop. Konflikten här innehåller allt och har många nivåer och det är svårt att förstå vem som är vem och vem som har vad på sin agenda. Gammalt politiskt etablissemang mot modernt demokratiskt tänkande. Etniska majoritet mot etnisk minoritet. Fattiga mot rika. Utbildade mot obildade. Gamla mönster och traditionellt kulturellt tänkande mot nya tankar om utveckling. Syn på kvinnor och barn som tillhör en förlegad tid. Allt detta invävt med vartannat.

Som sagt var vem är vem. Vid det interna striderna och oroligheterna i juni gick banditer lös mot människor. Många berättar för mig att det som oroar de mest är att dessa banditer med stor sannolikhet nu ör sig fritt på gator och torg som vem som helst. Och ingen har en aning vem de är. Några av upprorsmakarna har säkert flytt till grannländerna.

Vi fortsätter med våra möten med lokala organisationer för att kunna möta behov och förväntningar. Det blir mer och mer klart att behoven av psykosocial krishantering är mycket stort.

Utan tvekan har det gjorts ett gott arbete i det humanitära biståndet, särskilt med inriktning på hårdvara, mat- och vattendistribution, uppbyggnad av tillfälliga tältläger, klädutdelning och nu hjälp med byggmaterial och verktyg för återbyggnad av hus. Men de psykiska och sociala frågorna har hamnat i en kall skugga.

Behov av stöd och utbildning

Jag vaknade lugnt och tryggt till böneutropen från minareterna. Det var en full dag igår med möten med FN och lokala kvinnoorganisationer. Det som blev tydligt och som jag ser som utmanande uppgifter är stöd till unga kvinnor som våldtagits under oroligheterna i juni, men också senare har trakasserier och förnedring förekommit. I en överslagsberäkning har minst 500 flickor under 20 år utsatts för grova övergrepp.

De försök till stöd och hjälp till de unga kvinnorna som har gjorts har varit ganska taffliga. FN och de organisationer jag mötte igår uttryckte stort behov av hjälp med utbildning till sina anställda och volontärer. Särskilt i bemötande och förståelse för drabbade kvinnor samt hur att kunna följa upp stödet till kvinnor. Det här brådskar så jag och Erkingul är redan igång och skissar på planer på utbildningar som vi snart ska kunna genomföra.

Det värsta exemplet på bemötande jag fick höra om igår var hur en ung kvinna ur en minoritet blivit bemött när hon hade sökt upp ett kvinnocenter, som drivs av en grupp kvinnor ur majoritetsbefolkningen, Där fanns psykolog, advokat och polis. Samtliga började förhöra henne, anklaga henne och moralisera över hennes beteende och skuld. Hon hade naturligtvis lämnat kvinnocentret djupt bedrövad. Jag hörde också talas om enskilda fall av suicid av unga kvinnor som drabbats av förnedring.

Vid ett besök på ett av kvinnocentren märkte jag att de unga kvinnliga volontärerna lyssnade ivrigt när jag talade om hur grundläggande stöd till sexuellt trakasserade och våldtagna kvinnor kan se ut. När Erkingul och jag lämnade centret sprang en av flickorna i fatt oss och högg tag i Erkinguls arm och med tårar i ögon berättade hon forcerat hur hon blivit utsatt för sexuell förnedring på universitetet i samband med oroligheterna. Erkingul kramade om henne och tog hennes telefonnummer och sen frågade Erkingul mig: - vad ska jag göra nu? Så på kvällen gav jag Erkingul en snabbutbildning i hur hon kan möta den unga volontären och ge henne några stödsamtal som kan hjälpa flickan vidare.

Ny arbetsdag, nya utmaningar och idag möter vi fler lokala organisationer. Allt för att stödja dem i sitt viktiga, men ibland taffliga arbete. Tyvärr sviker internationella organisationer många gånger lokala organisationer. Därför är jag stolt över att ACT Alliance alltid har de lokala människorna för våra ögon och de inneboende resurser som finns hos lokalbefolkningen.

Arbetsdag i Osh

En intressant eftermiddag igår med massor av uppdaterad information från Sudanshu, Erkingul och Martin, ACT-informatör som lämnar i morgon efter fyra månader här. Allt från händelserna när interna strider utbröt i juni till dags dato.

Den värsta händelsen i juni var när militanta grupper attackerade den stora marknaden i Osh, med stridsvagnar och automatvapen. I följden av denna attack plundrades och skövlades bostäder och affärer och människor utsattes för alla möjliga våldshandlingar inklusive våldtäkter av flickor och kvinnor.

På den i stora marknaden här i Osh arbetade 40 000 människor. I samband med våldsamheterna i juni tog människorna sin tillflykt till var de kunde i den närliggande landsbygden. Allmänt vet inte folk vem och vad som utlöste allt detta hemska våld, även om många har sina aningar. Det är helt enkelt ett spel om makt, politik, etnicitet och handel.

Sammanfattningsvis kan man säga att läget i och runt Osh är lugnt men spänt. Det finns mycket av rädsla och ilska under och många är traumatiserade. Många människor försöker återvända till sina skadade och brända hem och reparera. Men det är bråttom, snart är den kalla vintern här. ACT Alliance och andra organisationer har fullt upp med att förse människor med byggnadsmaterial och verktyg.

Kvällen avslutades med att Sudanshu lagade underbar indisk mat och enkelt kan man säga om den information jag fick igår är att hela situationen är mycket komplex. Så när lag mig var huvudet fullt med information och nya intryck.

Idag möter Erkingul och jag människor inom FN och andra biståndsorganisationer för att jag ska få en bättre uppfattning om läget. Främst handlar det om att se vilka som är mest utsatta och behöver prioriterad hjälp att kunna gå mot någon form av normalisering.

Första dagen i Osh, Ferghanadalen

Allt är bara bra med mig. Jag har blivit väl mottagen och har fått en fin liten pyttelägenhet i ett gästhus som ägs av en söt gammal rysk tant.

Det här är långt borta från Sverige. Det är en helt annan värld än den vanliga.

Jag är nu i staden Osh i Feghanadalen i södra Kirgizistan. Det ligger i en platt svacka mellan vackra höga berg. Solen skiner och det är skön och torr luft och ca 20 grader på dagen och 7 grader på natten.

Första intrycken är lukten av bränt kol från kolkraftverken och samhällsstrukturen som är gammelsovjetisk. Alla offentliga lokaler verkar stora och pampiga med enorma golvytor och det är kliniskt rent. Gatulivet är orientaliskt och kulturen är en blandning av bortre Asien och Turkiet. Människor jag möter känner det skönt att valen förra söndagen gick lugnt tillväga.

Igår kväll mötte mig chauffören Ashyd, enarmad sen tiden som sovjetisk soldat i Afghanistankriget. Senare på kvällen bjöd assistent Erkangul ut oss på grillad kebab tillsammans med två av sina barn. Erkingul är från gränsen till Kina och är annars universitetslärare i språk. Idag börjar arbetet på allvar då Erkangul och jag har möte med Sudhanshu, som är samordnare för ACT Alliance-programmet här i Kirgizistan.

Nu planerar vi arbetet för närmaste tiden framåt. Vi möts i den lägenhet där Sudhanshu bor och som vi har som vårt högkvarter.

Istanbul

Mellanlandning i Istanbul på väg till Kirgizistan. Det känns verkligen spännandel. Fick just mejl om att jag blir mött på flygplatsen i Bishkek. Mejlet på ryska. Kul. Det ser ut att bli en dag i Bishkek innan jag flyger vidare till Osh.

Jag har nu fått sällskap bredvid datorn av Makayla från Florida som för första gången är på väg till Tanzania för att arbeta vid ett barnhem för föräldrarlösa barn. Makayla är från Florida, där har jag gått en av mina bästa utbildningar i kris- och katastrofhantering.

Nu är det bäst att jag kilar iväg så jag inte missar flyget till Centralasiens mittpunkt.

On route to Kyrgyztan

Jag är inne i det sista förberedelserna för mitt uppdrag för ACT Alliance. Jag flyger via Istanbul till huvudstaden Bishkek i Kirgizistan och sedan vidare till min placeringsort Osh i södra Kigizistan, mitt emellan Uzbekistan och Kina.

Jag är väl förberedd. Svenska kyrkans internationella arbete sekonderar mitt uppdrag i Kirgizistan och kollegorna på Kyrkokansliets humanitära biståndsgrupp i Uppsala har varit delaktiga i förberedelserna med att ge mig kunskap om land, förhållanden och arbetsuppgifter. Men också med praktisk hjälp att ordna biljetter, visum och annat praktiskt.

Jag kommer att vara borta i fyra veckor med uppföljning några veckor i januari och april. Jag tror att jag har packat allt som ska med. Personlig utrustning och arbetsutrustning, material, dator och telefon. Jag känner ännu inte någon som jag ska jobba med så det känns lite spännande. Sudhanshu min närmaste arbetskamrat är från Indien.

Min huvudsakliga uppgift är att implementera psykosocialt tänkande och arbete i det humanitära biståndet för flyktingar som i somras flydde från sina hem i inbördes strider i södra Kirgizistan. Läs gärna här mer om bakgrunden.

Background

Following the overthrow of the government in a revolution in April 2010, a provisional government has been ruling the country, with elections planned for October 2010. On 10 June 2010, the fragile peace was broken with the eruption of violence in the southern Fergana Valley region of Kyrgyzstan, widely reported as having been provoked by a series of planned and orchestrated events. Overall 400,000 persons have been directly affected by the violence, out of a population of 1.2 million persons in the affected areas. 261 persons have been killed as a result of the violence. It is estimated that 2,250 residential properties were destroyed or severely damaged. Whilst damage to social assets has been minimal, the loss to livelihoods and local economy has been extensive, due to destruction and damage to shops, markets and businesses, as well as disruption to agricultural work and trade.

ACT Alliance seeks to assist persons affected and displaced by the conflict-based emergency. ACT proposes to assist 6,132 families (45,990 persons) in Osh and Jalalabad oblasts (districts) with continued relief and also rehabilitation activities in the following sectors: Food, Non-Food-Items, Protection, WASH (water, sanitation and hygiene), livelihoods and psychosocial support.

Psychosocial support has emerged as a key area requiring interventions. Many have witnessed killing and arson; they have seen the destruction of their homes and belongings, with many relying on humanitarian aid to meet their basic needs. The ethnic mix of the affected area is in jeopardy as people feel insecure to live in an area where they are a minority. This may result in increasing polarization and lack of belongingness in the future.