Hela situationen är spänd och mycket komplex. Så sammansatt jag har svårt att förstå hur allt hänger ihop. Konflikten här innehåller allt och har många nivåer och det är svårt att förstå vem som är vem och vem som har vad på sin agenda. Gammalt politiskt etablissemang mot modernt demokratiskt tänkande. Etniska majoritet mot etnisk minoritet. Fattiga mot rika. Utbildade mot obildade. Gamla mönster och traditionellt kulturellt tänkande mot nya tankar om utveckling. Syn på kvinnor och barn som tillhör en förlegad tid. Allt detta invävt med vartannat.
Som sagt var vem är vem. Vid det interna striderna och oroligheterna i juni gick banditer lös mot människor. Många berättar för mig att det som oroar de mest är att dessa banditer med stor sannolikhet nu ör sig fritt på gator och torg som vem som helst. Och ingen har en aning vem de är. Några av upprorsmakarna har säkert flytt till grannländerna.
Vi fortsätter med våra möten med lokala organisationer för att kunna möta behov och förväntningar. Det blir mer och mer klart att behoven av psykosocial krishantering är mycket stort.
Utan tvekan har det gjorts ett gott arbete i det humanitära biståndet, särskilt med inriktning på hårdvara, mat- och vattendistribution, uppbyggnad av tillfälliga tältläger, klädutdelning och nu hjälp med byggmaterial och verktyg för återbyggnad av hus. Men de psykiska och sociala frågorna har hamnat i en kall skugga.
No comments:
Post a Comment