Behov av stöd och utbildning

Jag vaknade lugnt och tryggt till böneutropen från minareterna. Det var en full dag igår med möten med FN och lokala kvinnoorganisationer. Det som blev tydligt och som jag ser som utmanande uppgifter är stöd till unga kvinnor som våldtagits under oroligheterna i juni, men också senare har trakasserier och förnedring förekommit. I en överslagsberäkning har minst 500 flickor under 20 år utsatts för grova övergrepp.

De försök till stöd och hjälp till de unga kvinnorna som har gjorts har varit ganska taffliga. FN och de organisationer jag mötte igår uttryckte stort behov av hjälp med utbildning till sina anställda och volontärer. Särskilt i bemötande och förståelse för drabbade kvinnor samt hur att kunna följa upp stödet till kvinnor. Det här brådskar så jag och Erkingul är redan igång och skissar på planer på utbildningar som vi snart ska kunna genomföra.

Det värsta exemplet på bemötande jag fick höra om igår var hur en ung kvinna ur en minoritet blivit bemött när hon hade sökt upp ett kvinnocenter, som drivs av en grupp kvinnor ur majoritetsbefolkningen, Där fanns psykolog, advokat och polis. Samtliga började förhöra henne, anklaga henne och moralisera över hennes beteende och skuld. Hon hade naturligtvis lämnat kvinnocentret djupt bedrövad. Jag hörde också talas om enskilda fall av suicid av unga kvinnor som drabbats av förnedring.

Vid ett besök på ett av kvinnocentren märkte jag att de unga kvinnliga volontärerna lyssnade ivrigt när jag talade om hur grundläggande stöd till sexuellt trakasserade och våldtagna kvinnor kan se ut. När Erkingul och jag lämnade centret sprang en av flickorna i fatt oss och högg tag i Erkinguls arm och med tårar i ögon berättade hon forcerat hur hon blivit utsatt för sexuell förnedring på universitetet i samband med oroligheterna. Erkingul kramade om henne och tog hennes telefonnummer och sen frågade Erkingul mig: - vad ska jag göra nu? Så på kvällen gav jag Erkingul en snabbutbildning i hur hon kan möta den unga volontären och ge henne några stödsamtal som kan hjälpa flickan vidare.

Ny arbetsdag, nya utmaningar och idag möter vi fler lokala organisationer. Allt för att stödja dem i sitt viktiga, men ibland taffliga arbete. Tyvärr sviker internationella organisationer många gånger lokala organisationer. Därför är jag stolt över att ACT Alliance alltid har de lokala människorna för våra ögon och de inneboende resurser som finns hos lokalbefolkningen.