HAPPY NEW YEAR

To all my friends from Solomon Islands in the East, to Arizona in the West, to Cape Town in the South and to Nedre Soppero in the North.

MERRY CHRISTMAS to all friends around the world

20 November

On 20th November 1951, in the early morning, the lions roared and the emperor sneezed at his palace in Addis Abeba Ethiopia. I saw daylight for the first time.

EUR 4.55 million to reduce conflicts in Kyrgyzstan

The EU has granted EUR 4.55 million to a group of international humanitarian organisations to support their work reducing and alleviating the after-effects of the conflict in 2010 and preventing further escalation of conflicts. ACT Alliance-CA headed by DanChurchAid spearheads this work. Read more about it here.

Hans Rosling . . .

. . . är en av mina pedagogiska favoriter. Kolla honom på Skavlan.

ACT Alliance - one rhythm, one world

This inspirational music video was made to show some of the people ACT works with, the geographical spread of its work, and to show above all that we all have a part to play. It shows that by working together we can do something special.

På Gotland

Idag är jag i Visby för att hålla ett par föredrag om mina uppdrag i ACT Alliance för allmänhet och anställda inom Svenska kyrkan på Gotland. Jag kommer att berätta om möten med människor vid kriser och katastrofer runt om i världen och om arbetet med att stärka människors egen kraft och förmåga när det värsta inträffar. 

Veckans telefonsamtal

Nu har jag fått veckans bästa telefonsamtal. Från Rebecka Love i Liberia, som jag inte har hört något från på fem år. Så ringde hon mig och med sin glada stämma ville hon bara höra hur jag har det. Och så fick jag höra hur bra hon har det. 

Jag träffade  Rebecka Love 2004 i samband med att jag arbetade med humanitärt bistånd i det då krigsdrabbade Liberia. Jag skrev dagbok, som jag tillägnade Rebecka Love, och så här skrev jag i inledningen: "Som du vet var jag i ditt vackra land fem månader under 2004. Jag arbetade tillsamman med Alascal för ACT Alliance med samordning av de internationella kyrkornas katastrofinsatser i Liberia. Jag var sekonderad av Svenska kyrkan.

Det var ju en ren tillfällighet att du och jag skulle träffas. Men vi gjorde det tack vare att det fanns en ung man i ditt kvarter som engagerade sig för dig och tog kontakt med Alascal och mig. Alascal kom att engagera sig mycket för dig, som en riktig socialarbetare.

Du kan ditt lands historia och har särkskilt stor kunskap om vad ditt land har gått igenom under din levnadstid. Du har lärt mig så mycket och som jag ofta sa till dig så har jag fått ett femte barn i dig, en riktigt fin dotter att vara stolt över. Du vet att bland det bästa som har hänt under min tid i Liberia var när jag hämtade dig på morgnarna för att köra dig till din praktikplats på KFUM mitt inne i centrala Monrovia.  Det var roligt även om jag ibland var lite sur för att du var sen. Lika roligt var det att hämta dig på kvällarna. Och precis som jag brukar fråga mina andra barn frågade jag dig hur det haft det under dagarna. Du brukade också säga, precis som mina andra barn: ”Nu är du tjatig precis som en riktig pappa!” och så skrattade vi så gott tillsammans.

Under min tid i Liberia skrev jag dagbok. Jag skrev för att jag ville dela med mig av mina erfarenheter. Men jag skrev också för att jag vill att vi alla en dag ska veta vad som hände när Liberia äntligen gick mot fred efter 14 års inbördeskrig. Det är dessa dagboksanteckningar som nu har sammanställt i ett häfte.

Det är så lite jag förstår av vad som händer i ett krig, men jag är så glad över att du klarade dig helskinnad från kriget och därför vill jag tillägna denna dagbok till dig, finaste Rebecka Love, dig som jag är så stolt över.

Kommer du ihåg vad det stod målat på bakluckan på en taxi som du och jag såg en dag? Jo, det stod: ”Leave story, let story explain itself”."

Attacker mot biståndsarbetare i Kenya påverkar katastrofarbetet

De senaste dagarna har flera biståndsarbetare i Kenya attackerats. Tre har förts bort. Händelserna gör att Svenska kyrkans internationella arbete nu begränsar katastrofarbetet i flyktinglägren i Dadaab till det mest akuta. Läs mer här.

What's in names

I was given the name Tesfai when I was born in Ethiopia and coming to Sweden at the age of nine the Swedish authorities thought the name was to exotic so my parents had to give me a Swedish name, Göran. 


In family and among friends and colleagues I am always called Tesfai. The Swedes call me Göran Tesfai. A good friend of mine said “Göran Tesfai” is who you are, superswedish and superafrican. 


I have had 20 percent of my life in Africa, 75 percent in Sweden, four percent in USA and one percent in the Middle East. A grand mix with oriental flavouring. So in writings I am happy if you use Tesfai or Göran Tesfai. Göran alone reminds me of authorities implementing their bureaucratic rules on my mother and father. By the way Tesfai is Amharic and means “hope”.

Morning in Skellefteå, Northen Sweden

Early this morning I took a walk along the beautiful Skellefteå River in the crisp autumn morning. A few fishermen were out in their small boats in the peaceful stream. 


This is an area of peace, nice people and lots of fresh air. Far from the large congested areas in the world.  


I stayed at Stiftsgården Skellefteå, a place of world class for good lodging and excellent food of Northern Sweden.

Internationella ombud laddar upp i Luleå stift

Under helgen är jag i Skellefteå och deltar i årets upptaktsträff för internationella ombud i Luleå stift. Karin Lawenius från Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala berättar om årets kampanjer. 


Själv hade jag föredrag om arbetet i ACT Alliance. 


Vi har varit 90 stycken internationella ombud på Stiftsgården i Skellefteå, Sveriges finaste stiftsgård, med utan tvekan den bästa maten. Världsklass.

Grattis till Nobels fredspristagare 2011

Stort grattis till Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee and Tawakul Karman. Jag är stolt att fått lära känna Ellen och Leymahs land. Ett underbart land med ett härligt folk som under många år genomlevde ett fruktansvärt krig. Men ett folk som tog sig samman och skapade fred och försoning. 

Jag bodde granne med Ellen Johnson Sirleaf och kunde varje morgon se henne ge sig iväg till ett hårt valarbete för att bli demokratiskt vald som Afrikas första kvinna som president. Leymah Gbowee var en aktivist en den stabila fredsrörelse som växte fram ur gräsrötterna och jag är stolt att bland andra Svenska kyrkan och ACT Alliance stödde detta arbete. Jag var själv delaktig som samordnare för ACT-alliansens arbete i krigsslutet när vi förutom humanitärt bistånd också bistod med freds- och försoningsarbete. Så här skrev jag i min dagbok den 3 april 2004: 

"Igår medverkade jag i en utbildning för lärare. Utbildningen var anordnad av lärarnas fackförbund och en av de kyrkliga organisationerna i Monrovia. Det var helroligt. Särskilt när vi i ett grupparbete skulle prata om stressorer, saker som stressar oss. Först var det alldeles tyst i grupperna sedan kom deltagarna igång och det var ingen ände på samtalen. När vi kom till momenten om att hitta positiva lösningar var det ingen hejd på skratten och glädjen var stor när deltagarna upptäckte att det finns lösningar på saker och ting. Glädjen var också stor att upptäcka igenkännandena av problem som också fanns hos andra. Det som slog mig mest var att de inte har haft möjlighet att prata om det som är frustrerande och svårt. Nu när de kan göra det, så får människor också en möjlighet att lösa sina problem.

Under sena eftermiddagen hade jag ett möte med en kvinna, Miatta, som leder arbetet med rådgivning för våldtagna kvinnor. Miatta ville att jag skulle lyssna och hon ville dela med sig av sin egen stress och otillräcklighet. Miatta dukade fram nybakat bröd och glas med juice. Egentligen är Miatta jordbrukstekniker, men har under de senaste åren av krig blivit engagerad för att stödja våldtagna kvinnor. Hennes organisation CCC (Concerned Christian Community) arbetar uthålligt bland våldtagna flickor och kvinnor. Miatta kom att berätta om ett fall som gör att hon känner sig otillräcklig. 

Förra året mötte Miatta en kvinna som blivit grovt våldtagen. Rebellsoldater kom in i kvinnans bostadsområde, sköt hennes son till döds i tinningen med ett pistolskott. Soldaterna våldtog sedan henne på gatan och lämnade henne förnedrad, trasig och ensam. Den våldtagna kvinnan tog sin tillflykt ut i bushen. Miatta hittade henne där men kunde inte få någon kontakt med henne. Kvinnan som förlorat sin älskade son var helt apatisk. Jag frågade Miatta vad hon gjorde då? Jo, sa hon, jag la kvinnans huvud mot mitt bröst och där fick hon ligga länge. De började träffas mer regelbundet och när de träffades de första gångerna kunde Miatta och kvinnan inte prata, men Miatta la alltid kvinnas huvud mot sitt bröst.

Efter några månader när kvinnan låg med sitt huvud lutad mot Miattas barm började kvinnan gråta oupphörligt. De fortsatte att träffas regelbundet och kvinnan började alltid gråta när hon fick lägga sitt huvud mot Miattas mjuka hud. Så småningom kunde kvinnan börja prata och till sist också bearbeta det hon upplevt. Nu är kvinnan med i aktiviteter som ger kvinnor som inte kan läsa och skriva möjlighet till sysselsättning. 

I slutet av vårt samtal sträckte Miatta fram brödfatet och bjöd mig på det nybakade brödet och berättade att brödet var bakat av den kvinna som hon så länge engagerat sig för. När vi smakade på det goda brödet såg jag ett stort leende och en glimt i ögat hos Miatta".

Thanks Steve Jobs for all you shared

http://www.apple.com

Kyrkan i Liberia leder arbetet för fred och demokrati

Poliser, lokala ledare i kyrkan, säkerhetstjänsten och flyktingar hör till dem som fått utbildning av kyrkan i konfliktlösning och försoning. Läs mer här på Svenska kyrkans hemsida.

Dadaab: life in a refugee city

Snapshots by photographer Paul Jeffrey of life in the world’s largest refugee settlement.

Vi sörjer med Norge

South Sudan - warm welcome to unsteady nation

Throngs of thousands came out to cheer, dance, party – and shed a few tears – at the birth of a fragile new African nation. After decades of instability and conflict, the southern Sudanese now have a country to call their own.

ACT Alliance general secretary John Nduna said the journey had been painful but the people justifiably deserved statehood and should be commended on their wish for reconciliation with Sudan. Read more here.

Jubel i världens yngsta stat

Sydsudan blev självständigt i lördags. Vilt firande när det nya landet föddes. Läs mer här på Dagens Nyheters webb.

ACT Alliance in Libya

A de-mining team run by one of the largest international humanitarian networks is clearing rebel-controlled Misrata of tons of unexploded ordnance to bring safety to the city's civilians.

What is the ACT Alliance?

I am a proud member of the ACT Alliance Rapid Support Team Roster.

The purpose of the ACT Alliance Rapid Support Team is to support and assist members of the ACT Alliance, along with the ACT Secreteriat, in implementing a rapid, timely, gender-sensitive and effective emergency response in the first weeks and months following an emergency.

Here is more information about ACT Alliance. And here even more.

Såren långt ifrån läkta i Kirgizistan

Förra sommaren blossade en svår etnisk konflikt upp i Kirgizistan. Sedan dess har Svenska kyrkans internationella arbete försökt stödja bland andra lärare och socialarbetare i området. De har haft en svår uppgift i att möta människor i deras oro, sorg, ilska och förvirring över vad som hänt.

Sarah Harrison, expert på psykosocialt arbete i katastrofsituationer, har nyligen återvänt från Kirgizistan. Läs mer här.

Eva mötte lättnad och oro hos flyktingar från Elfenbenskusten

Med några dagars varsel var Eva Berglund plötsligt på väg till Liberia för att möta flyktingar från Elfenbenskusten. Uppdraget kom från ACT-alliansen. Och Eva Berglund är både imponerad och orolig över det hon sett. Läs mer här.

ACT-alliansen stödjer i Japan

Efter en vädjan från Japans kristna råd går en av ACT-alliansens medlemmar in med hjälp till de katastrofdrabbade i Japan. Hela världen, Svenska kyrkans internationella arbete stöder flera jordbävningsdrabbade områden men i nuläget är det inte aktuellt med en insamling specifikt till Japan.

Hemresa

Det har varit fina veckor här i Kirgizistan. Träffat gammla vänner och nya. Det känns bra att även om läget är spänt i södra delen av landet, så är människor lugnare och försöker återgå till ett liv av normalisering.

Nu flyger jag hem och så längtar jag efter det som vi är många som längtar efter. Just det, våren.

Färdigutbildade

Vi är färdiga med utbildningen och känner oss helnöjda. Både kursdeltagare, Masha och jag själv.

Idag har jag sovmorgon. Skönt. Jag har nu jobbat non-stop sen jag kom hit. Men nu kan jag också njuta av våren, riktigt varmt de senaste dagarna och igår såg jag de första krokusarna.

Jag jobbar nu med att sammanställa min rapport och helt klart är vi nöjda. Det kunde inte ha blivit bättre under rådande omständigheter. Konkret har deltagarna fått medvetenhet och kunskap i psykosocial krishantering. De har fått arbeta med konkreta grunder till handlingsplaner och de har blivit medvetandegjorda och utmanande att hålla igång ett nätverk i dessa frågor. Samt de har fått kunskap om att stärka krisberedskapen

Det har varit jätteroligt att jobba tillsammans med Masha. Det har fungerat helt utmärkt och det känns som en fin grund för framtiden. Vi kommer att återvända hit i framtiden för korta sejourer.

Idag är Masha och jag inbjudna till ett möte med ledare för olika humanitära organisationer. Vi är inbjudna för att hålla ett föredrag som inspiration om att arbeta för människor inte för sig själv. I stil med "what is your commitment and who are you commited to", helt i linje med grunderna i psykosocial krishantering.

The five day training in community based pscyhosocial approach has been completed with 17 participants. I'm satisfied with the training and the group of participants have been active and engaged and a dynamic group. I'm sure they are also satisfied with the training.

It has been great to co-facilitate with Masha, she has been both committed and professional. I'm grateful for Erkingul's administrative support during the week and for Anara’s interpreting.

Positiva målbilder

I utbildningen i psykosocial krishantering arbetade vi går med målsättningar för arbetet. Deltagarna jobbade i grupper med att formulera konkreta mål för deras arbete. Bland annat om stöd till barn, ungdomar, kvinnor och män. Ett ämnesområde som var inkluderat var konflikthantering mellan olika etniska grupper och som målbild teckande en grupp bilden ovan. En familj, kirgizisk far och uzbekisk mor och barnen som är ute och leker, pojken klädd som en kirgiz och flickan som en uzbek.

Idag är det dags för sista kursdagen. Det är fin, dynamisk grupp och det känns som vi skulle kunna hålla på fem dagar till. Nu ska jag strax iväg och i morse blev det ingen dusch. Inget vatten i Osh idag så det är bara att le och vara glad.

Utbildningen fortsätter och nu är vi i mitten av den. Just de dagar de krävs mest av oss i ledningen och deltagarna. Men det går bra. Det är intensivt, det är en bra grupp och det är mycket dynamik. Bland annat idag när en av deltagarna berättade att moskéerna är fridens boningar, då svarade en annan med att moskéerna är inget annat än vapengömmor. Det var som att tända eld på en krutdurk.

Som tur är jobbar vi just med att lära oss att hantera sådana här situationer så det vara bara att utmana och vädja till att nu använder vi oss av allt det vi lärt oss om konflikthantering. Efter diskussionen kunde vi lugnt äta lunch tillsammans.

Utbidningen går vidare och deltagarna är nu fullt upptagna med att förbereda handlingsprogram för deras vidare arbete med psykosocial krishantering i samhället.

8 March - International Women's Day

Today it's International Women's Day. We started celebrating it yesterday. We took a break in our work and went to the small town of Aravan, in southern Kyrgyzstan, just close to the border to Uzbekistan.

Our local partner organization Mehr Shavkat had arranged a big party for the women who are members of their self help groups in the area. The theme of the party was reconciliation. Uzbek and Kyrgyz women attended in large numbers and it was a proud and happy celebration with good food, dancing and speaches.

For us all it was a good way of celebrating an important international day.

Hyggliga människor, här och där

I Osh är det helgdag. Det är lugnt i stan. En del säger att även om det är lugnt på ytan, så är läget spänt. Men vi jobbar på och fortsätter förberedelserna inför utbildningen i Osh. Det är mycket som ska göras och Masha har fullt upp med att översätta till ryska.

Men vi kan inte bara jobba. Vi tog oss också en vandring upp för det heliga Sulemanberget i Osh. Mäktig utsikt trots diset.

Igår kväll åkte Anna och jag taxi hem och jag hade tappat kameran i baksätet och när jag klev ur taxin sprang chauffören ifatt mig med min kvarglömda kamera. Det finns många hyggliga människor i världen. I Nairobi, Kenya, för ett par år sedan, hade en kollega glömt kameran i en taxi och senare samma dag kom chauffören till hotellet med kameran. Som sagt var det finns många hyggliga människor. Både här och där.

Framme i Osh

Så var vi framme i Osh. Masha, Anna och jag. Lite av vår i luften, men lite snö kvar. Det är alltid roligt att komma tillbaka till en plats där jag varit förut och kunna känna igen sig. Erkingul, assistenten och tolken från förra årets uppdrag, mötte oss på flygplatsen och det blev ett glatt återseende. Sen åkte vi till våra respektive boenden, installerade oss och sen träffades vi, Masha, Anna, Erkingul och jag för att börja med planeringen av femdagarsutbildningen i psykosocial krishantering som vi påbörjar på onsdag. Tillsammans gick vi igenom deltagarlistan på de 17 deltagarna. Erkingul känner dem väl, och jag har mött dem i utbildningen jag ledde förra året. Spännande, intressanta och erfarna människor. På kvällen gick vi på restaurant för att äta. Det var fullt, men omtänksamma hade beställt rum i VIP-rummet och där hade vi en fin kväll tillsammans.

Igår kväll var vi hembjudna till Tatiana, ryska från S:t Petersburg precis som Masha. Hon hade ordnat pannkaksfest på fettisdag för den rysk-ortodoxa delen av världen, Maslenitsa. Goa pannkakor med pålägg av olika slag, lax, röd kaviar, gräddfil och lök. Pipejn från Holland hade gjort holländska poffertjes, små söta plätar med florsocker på. Kvällen avslutade helt enlig rysk tradition, att en docka byggdes av halm och papper som under stort jubel eldades upp på innergården. Ett tecken på att nu har vintern rasat ut.

On the Friday we finished our first training and we were all satiesfied and several look forward for more future trainings.

Upproret i Libyen

Omvärlden måste ta hand om bortåt 100.000 flyktingar från Libyen, säger FN:s flyktingorgan UNHCR och det internationella humanitära organet för migration IOM i ett gemensamt uttalande. Dessutom sitter 100.000 människor från Asien fast i Libyen och väntar på hjälp.

Som en av Sveriges ledande humanitära organisationer uppmanar Svenska kyrkan Sveriges regering att leva upp till skyldigheten att skydda Libyens civilbefolkning från brott mot mänskligheten. Detta i enlighet med den norm som antogs av FN:s generalförsamling 2005 om skyldigheten att skydda befolkningar från folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och etnsik rensning.

Jag vet att ACT Alliance förbereder att sända en snabbinsatsgrupp till Tunisien för att bedöma och analysera för vilka insatser som krävs för ett omedelbart humanitärt bistånd.

Preparing for training

I’m busy preparing for the training for ACT Alliance partner staff at the regional office of DCA* and ICCO** in Bishkek. It’s going to be a two day training in order to improve awareness and knowledge about community-based psychosocial support in humanitarian aid. The training will content:

• Community-based psychosocial support (basics and core principles
• The concept of well-being (a life in dignity - safety, participation and development
• The keystone within the psychosocial approach (the key to organising
• Human reactions (normal reactions in abnormal situations)
• Approach and attitude (what we can together do for others)

During the training we will work interactively through lectures, group work, discussions and individual work.

Masha will be co-facilitating the training with me and she arrived today from Russia. Anna will be resource person and she is arriving tomorrow from Sweden.

Högklackat och prästost

Jag är nu i Bishkek, Kirgizistans huvudstad. Det är tio minusgrader, snö och faktiskt riktigt vintervackert. Ingen fuktighet och ingen vind. Men heller inget salt eller grus på trottoarer och gator. Människor säger att våren borde vara på väg men att den här senaste kylan har kommit som en överraskning.

Jag jobbar för fullt med planering på ACT Alliance-kontoret i Bishkek. Kontoret är fint och enkelt och ett helt annat kontorsmiljö än hemma i mitt ordinarie jobb. Här sitter vi nära varandra och arbetsplatsen är bara ett bord, stol, bärbar dator och mobiltelefon. Folk arbetar i högt tempo och pratar högt både i telefon och med varandra, och kvinnornas högklackade stövlar klapprar härligt i parketten och ingen klagar. Inga fikapauser. Det finns dock en tekokare där man kan hämta sitt te. Lunchen intog jag idag på kirgiziska statistiska centralbyråns personalmatsal och jag valde en rätt som jag skulle kunna kalla kirgizisk ravioli. Gott.

Igår kväll på hotellet träffade jag Jakob från Danmark. Ett intressant möte där han berättade om sitt arbete som mejeriutvecklare. Under flera år har han arbetat med utvecklingen av ett ostmejeri i norra Kirgizistan. Ett mejeri som tillverkar ost och levererar inte bara till Kirgizistan utan också till Schweiz. Vi pratade en del ost och jag frågad Jakob vilken ost han tycker bäst om. Han funderare och så svarade han: - svensk prästost.

God vän på telefon

Jag är nu i huvudstaden Bishkek och om en vecka åker jag till Osh i södra Kirgizistan, där jag har många vänner. Ikväll ringde en av dom, Feruza, några av er kankse kommer ihåg den glada, vetgiriga och positiva tjejen. Hon som bland annat sa om äktenskap "Mina föräldrar letar efter någon som passar mig".

Nu ringde som sagt var Feruza och hon var så glad, så glad och så berättade hon att hon ska gifta sig nu i mars. Nu har mina föräldrar hittat någon som passar mig, sa hon. Va bra, sa jag. Är det en hygglig kille frågade jag. Ja, jag tror det svarade Feruza.

Feruza och jag kommer träffas nästa vecka och det ska bli så kul och hon lät riktigt glad.

Safe arrival in Bishkek

I landed early this morning in a winter beautiful Bishkek. Minus 15 centigrades and snow. But quite nice with dry air and no wind. Meeting friends and starting planning.

On route

Slowly but surely I'm on my way to Bishkek, Kyrgyzstan. Now a few hours at Istanbul International Airport, moving from one world to another.

Preparing for Kyrgyzstan

I'm fully planning for returning to Kyrgyzstan in late February. It will be nice to come back and meet nice friends. I'm planning for a follow up and to facilitate trainings in the capitol Bishkek and in Osh in Southern Kyrgyzstan. In Bishek I'll will be training community-based psychosocial support for the administrative staff at the ACT Alliance regional office. And in Osh it will be an advanced training for trainers with women and men in important community functions.

I will co-facilitate the trainings with Masha from S:t Petersburg, Russia, and with Anna, from Sweden, as a resource person. Erkingul will be our local assistant in Osh. My deployment is seconded by Church of Sweden.